Ibland kommer jag fram, ibland finns den människan jag alltid varit där. Ibland litar jag tillräckligt på någon för att vara mig själv. Den skrattande och något oseriösa människa som alltid driver med sig själv. Hon som alltid försöker skoja/jävlas och för det mesta lyckas ganska bra. Det är henne jag har varit och det är henne jag vill vara. Det är då jag mår bra.