Jag önskar mig motivation i julklapp, någon som tycker att jag har varit tillräckligt snäll för att få det?

Jag orkar inte ha det såhär längre, jag måste göra någonting. Någonting måste förändras, men vad? Vad ska jag göra för att allt ska bli bättre, för att jag ska må bättre? Jag vet inte.
Nånstans efter vägen tappade jag många som har betytt oerhört mycket för mig genom hela mitt liv. Vart tog de vägen? De försvann när jag behövde dem som mest.. Eller de kanske inte försvann, men de lämnade den platsen i mitt liv som jag behövde ha dem på.
Nu finns det några få personer som verkligen lyser upp min vardag. Dessa personer underlättar mitt liv nå fruktansvärt genom att de gör mig glad och hjälper mig att vara positiv. Jag är rädd för att förlora dem precis som jag gjort med andra personer tidigare. Men någonting i mitt huvud säger att det är dags att stöta bort människor när de kommer för nära, tänk om jag gör det omedvetet nu?

Ibland kommer jag fram, ibland finns den människan jag alltid varit där. Ibland litar jag tillräckligt på någon för att vara mig själv. Den skrattande och något oseriösa människa som alltid driver med sig själv. Hon som alltid försöker skoja/jävlas och för det mesta lyckas ganska bra. Det är henne jag har varit och det är henne jag vill vara. Det är då jag mår bra.

Har faktiskt varit duktig idag.
Hade praktik från 7.30 till 15.15 ungefär.
Kom hem och började plugga, gjorde klart religionuppgiften som skulle in idag först. Sen var jag på sånt plugghumör så gjorde religionuppgiften som ska in nästa vecka också. Men det humöret försvann inte så jag gjorde en uppgift i redovisning & beskattning också.

Skönt att orken börjar komma tillbaka, har inte haft den överhuvudtaget på flera veckor.

Ibland är livet rätt okej, härligt.

Inte lätt att vara mig inte, haha. Men den bjuder jag på :)

Idag är det bara 3 månader kvar tills jag fyller 19, kanske tråkigaste åldern. Men man blir ju äldre så :)

Kul att jag skrev i förra inlägget att Helen var guld värd. Idag kom vi nämligen fram att vi båda är guldfiskar. Eller så var det kanske inte så kul, inte för normala människor iallafall. Men då tycker jag faktiskt att det är bra att vara lite onormal, jag hade iallafall kul ett tag :)

Hade en mysig kväll igår :)

Idag blir det stan en snabbis med Helen, ska åka om en timme. Känner att jag behöver träffa henne, allt känns bättre och lättare när jag är med henne och vi har alltid roligt tillsammans. Så, du är guld värd Helen! :)



och då måste jag såklart bjuda på en fin bild på oss. Aja, Helen är i alla fall fin.

Känns som att mitt läsarantal inte är speciellt regelbundet, tittar man på statistiken så går det upp och ner för varje dag nästan. Det blir faktiskt riktigt roliga mönster, haha.

Borde skriva, men vad?

Vi kör en +/- lista.

+ Malin är lika störd som mig.
+ Dom flesta i min omgivning får mig att må bra, även fast det ibland bara är för en liten stund.
+ Skolan känns slapp.
- Skolan är inte slapp.
- Jag har absolut ingen energi till att plugga.
- Vissa människor tar så mycket av min energi utan att ge något tillbaka, alltså helt i onödan.
- Jag kan inte sova på nätterna. Inte så länge jag behöver iallafall, inatt blev det fyra timmar.
- Jag kan inte hitta tillbaka till mig själv hur mycket jag än försöker..


Märks inte alls att jag är trött och deppig?

Det blev inte så meningslös vecka ändå, har ju gjort lite vettigt i alla fall.

Måndag: Slappdag, gjorde absolut ingenting, vilket var skönt.
Tisdag: Jobb 8-15.
Onsdag: Jobb 7.30-16. Sen filmmys med Ida.
Torsdag: Jobb 8-14.
Fredag: Springa (för första gången på typ en månad, kanske längre) sen klippa mig (hur?!) och kanske plugga..
Lördag: Matteplugg med Malin. Sen mys med Helen.
Söndag: Bio med familjen?

Borde försöka klämma in lite annat plugg också, men vet inte om jag orkar.. Aja, det visar sig.

Ny månad, nya mål och nya förväntningar. Och kanske nya sjukdomar?

Mår mycket bättre idag, om hostan och locket för örat försvann så skulle jag vara så gott som ny. Så, ny människa kanske också ska stå där uppe?